Hem » Väntan och längtan

Väntan och längtan

by Malin

Åh. Finns det något segare än att vänta och längta? Som att framtiden inte kan komma fort nog. En utomstående måste tycka att mitt liv går supersnabbt framåt (och det gör det) men blörp vad trögt jag själv tycker att det är.

Det fina med att ha många järn i elden är att du kan switcha till ett annat när det blir ett naturligt uppehåll. Alltid komma framåt med nåt. Men tydligen kan man komma till ett läge då man bara måste vänta på precis allt!

På husbygget är det markarbete, dränering, vatten, el och sånt som händer nu. Jag kan inte bidra så mycket, försöker mest vara en stödjande fru till min man som är högst involverad i alla detaljer. Känner mig rätt överflödig.

Så jag väntar.

Lillkillen diggar i alla fall att hänga på tomten. Själv tycker jag bara att jag fryser, har tråkigt och vill hem.

Vidare i listan av segheter:

Med företaget då så har jag ju en spännande, ny webbutik att börja bygga upp i sakta mak. MEN! Eftersom allt, alltså ALLT jag planerat med brandingen, står och hänger på mitt företagsnamn som inte godkänts ännu så står det stilla.

Registrerade bifirman för två veckor sen. Mejlade kundtjänsten i frustration och fick svaret att behandlingstiden just nu är 23 arbetsdagar. Oh my. I praktiken har det gått två långa, sega veckor, men med påsken däremellan så har det ju bara gått 7 arbetsdagar. 16 kvar då! Fy bubblan. Fattas bara att namnet inte godkänns och jag måste tänka om totalt.

Men. Jag väntar.

På den del av firman som går ut på att lösa andra företags problem, alltså 95%, så har jag just nu för mycket att göra. Så där händer det ju saker. Men det är också segt på ett omvänt sätt! Att liksom inte få slutföra något. Det är stora projekt som jag bara är en del av. Så jag kan liksom inte bara köra mitt eget race och ta några exekutiva beslut (som jag är van med).

När jag var yngre kunde jag säga att jag hinner färdigställa ett uppdrag på en vecka, oavsett vad, för det fanns ju alltid massor av fritid att offra om det såg ut att bli tight. Nu finns ju inte någon extra tid längre att plocka av – inte med familj och husbygge. Någon måste ju ta sig tid att lösa våra problem också, liksom.

Men i år, när jag är klar med det mina uppdrag ska jag ta semester. Kanske spackla väggar dagarna långa. Jag väntar! Och längtar!

Fråga mig sen i höst vad jag tycker om att spackla. Segt?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

You may also like